måndagsmedicin
Nej, jag skulle inte vilja påstå att jag är en av de där positiva människorna som ser måndagar som en nystart. Måndagar är ångest och pest, har alltid varit och kommer nog alltid att vara. Hör bara på ordet, måndag. Hemskt.
Det är väl inte bara jag som behöver lite måndagsmedicin?
(foto: okänt)
Måndagmorgon.
Nej, inte på väg till skolan. Har dragits med ett pinande magont i en vecka nu, och igår blev det rätt illa. Alltså sitter jag och väntar på att vårdcentralen ska ringa upp.
Slår på Vakna med The Voice och kommer mitt in i diskussionen om Mona Sahlins väska. Louis Vuitton-väskan för 6000 kr (eller 9000? de kunde inte riktigt bestämma sig när de diskuterade den). Något jag har missat under min helg i Lund.
Debatten kan ju tyckas vara väldigt tråkig, pinsam och typisk svensk. "Vi vet att du har mycket pengar, men inte fan vill vi se det"-grejen som vi här i landet är så duktiga på. Så tyckte Josefin Crafoord, och jag höll med henne, och gör det också fortfarande till viss del. För har du som privatperson lyckats tjäna ihop så mycket pengar att du kan köpa en riktigt fin märkesväska (tveksam beskrivning för en LV, men generellt sett), så gör det då. Köp din väska/statussymbol/lyckobringare. Låt den vara en symbol för vad du har uppnått, något som påminner dig ständigt om att du kan klara allt, bara du ger dig fan på det.
Skillnaden är ju dock att Mona Sahlin inte är en privatperson. Hon är partiledare för ett parti, ett självutnämnt arbetarparti dessutom. Och visst, tycker jag fortfarande att hon skall få ha sin fina väska (speciellt som att det var en present), men hur tänkte hon när hon tog med den på bilden? Förlåt Mona, men verkligen, hur i helvete tänkte du? Du skall vara en van politiker, har varit med lika länge som jag kan komma ihåg, men du inser ändå inte att du kommer orsaka ramaskri hos din målgrupp när du sitter och viftar med din "lyxväska" på en pressbild?
Att ha en dyrare, finare väska, speciellt en sån som Louis Vuitton (som vanligtvis täcks av LV-loggan, och därför tycker väl i alla fall jag att det är en riktig skrytväska), måste vara okej, även för en partiledare, men ha den för guds skull på din fritid! Inte i tjänst! När du tar på dig ditt ämbete så är det faktiskt viktigt att du är Socialdemokraterna, du är deras främste representant, du ska personifiera alla deras ideal. Nej, det är nog inte lätt, men vad är det du får din höga lön för egentligen? Springa runt och dingla med en märkesväska framför ögonen på dina "arbetarväljare"? Antagligen inte.
Sensmoralen här är väl, ta inte med din röda skrytväska (som är den största grejen med LV) när du fotograferas med de andra partiledarna efter en politikerdebatt, speciellt om du representerar arbetarpartiet Socialdemokraterna. Det är bara dumt.
Slår på Vakna med The Voice och kommer mitt in i diskussionen om Mona Sahlins väska. Louis Vuitton-väskan för 6000 kr (eller 9000? de kunde inte riktigt bestämma sig när de diskuterade den). Något jag har missat under min helg i Lund.
Debatten kan ju tyckas vara väldigt tråkig, pinsam och typisk svensk. "Vi vet att du har mycket pengar, men inte fan vill vi se det"-grejen som vi här i landet är så duktiga på. Så tyckte Josefin Crafoord, och jag höll med henne, och gör det också fortfarande till viss del. För har du som privatperson lyckats tjäna ihop så mycket pengar att du kan köpa en riktigt fin märkesväska (tveksam beskrivning för en LV, men generellt sett), så gör det då. Köp din väska/statussymbol/lyckobringare. Låt den vara en symbol för vad du har uppnått, något som påminner dig ständigt om att du kan klara allt, bara du ger dig fan på det.
Skillnaden är ju dock att Mona Sahlin inte är en privatperson. Hon är partiledare för ett parti, ett självutnämnt arbetarparti dessutom. Och visst, tycker jag fortfarande att hon skall få ha sin fina väska (speciellt som att det var en present), men hur tänkte hon när hon tog med den på bilden? Förlåt Mona, men verkligen, hur i helvete tänkte du? Du skall vara en van politiker, har varit med lika länge som jag kan komma ihåg, men du inser ändå inte att du kommer orsaka ramaskri hos din målgrupp när du sitter och viftar med din "lyxväska" på en pressbild?
Att ha en dyrare, finare väska, speciellt en sån som Louis Vuitton (som vanligtvis täcks av LV-loggan, och därför tycker väl i alla fall jag att det är en riktig skrytväska), måste vara okej, även för en partiledare, men ha den för guds skull på din fritid! Inte i tjänst! När du tar på dig ditt ämbete så är det faktiskt viktigt att du är Socialdemokraterna, du är deras främste representant, du ska personifiera alla deras ideal. Nej, det är nog inte lätt, men vad är det du får din höga lön för egentligen? Springa runt och dingla med en märkesväska framför ögonen på dina "arbetarväljare"? Antagligen inte.
Sensmoralen här är väl, ta inte med din röda skrytväska (som är den största grejen med LV) när du fotograferas med de andra partiledarna efter en politikerdebatt, speciellt om du representerar arbetarpartiet Socialdemokraterna. Det är bara dumt.
(foto: Aftonbladet)
Gör om, gör rätt?
Ny blogg, igen. Ny Disa? Nej. Skall jag sammanfattas på något sätt så blir det väl detta,
Nyss fyllda 18, eller i oktober förra året. Går sista året på gymnasiet, samhällslinjen på Hvitfeldtska i Göteborg. Älskar träning och intresserar mig mycket för diet, kosthållning och liknande, även om jag har ett sockerberoende som heter duga. Förhoppningsvis börjar jag plugga juristlinjen i Lund till hösten, där min pojkvän förövrigt bor.
Övriga intressen vet jag inte så mycket om, jag är nog en periodare. Hittar något, älskar det ett tag, och släpper det sedan igen. Det är få saker som hänger med länge, men de som gör det släpper jag nog aldrig. Ett exempel på detta är min dröm att bli advokat, arbeta med mänskliga rättigheter och hjälpa världen till det bättre.
Nyss fyllda 18, eller i oktober förra året. Går sista året på gymnasiet, samhällslinjen på Hvitfeldtska i Göteborg. Älskar träning och intresserar mig mycket för diet, kosthållning och liknande, även om jag har ett sockerberoende som heter duga. Förhoppningsvis börjar jag plugga juristlinjen i Lund till hösten, där min pojkvän förövrigt bor.
Övriga intressen vet jag inte så mycket om, jag är nog en periodare. Hittar något, älskar det ett tag, och släpper det sedan igen. Det är få saker som hänger med länge, men de som gör det släpper jag nog aldrig. Ett exempel på detta är min dröm att bli advokat, arbeta med mänskliga rättigheter och hjälpa världen till det bättre.
